livslust

näe, någon halvdag var det inte tal om. när jag om ca fyra timmar cyklar därifrån i mina arbetsbyxor och stålhettaskor skall jag gråta av lycka samtidigt som jag lyssnar på good times bad times. nu är jag hemma på lunch, kära hem. och förresten, jag håller på att bli sjuk. alltid mest lägligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0